VINN BILJETTER TILL SHOWEN HÄR!
“Ur allt ont kommer alltid något gott så på ett sätt var det bra att jag höll på att dö. Det blev verkligen ett uppvaknande.”
Mr RAW Comedy
Efter en utekväll med alldeles för mycket sprit på nattklubben F12, hamnade komikern, entreprenören och tv-personligheten Mårten Andersson under ytan i Norrström, ett stenkast från maktens korridorer på Rosenbad i Stockholm. En vakt på F12 såg vad som hände och kunde till slut dra upp Mårten ur vattnet. Men det var nära, helt jävla sjukt nära att gå fullständigt åt helvete.
– Det var en punkt i mitt liv som förändrade allting, säger Mårten Andersson. Där och då började jag ta tag i mitt liv på ett helt annat sätt än jag hade gjort tidigare. Det var panik och en nära döden-upplevelse big time.
Foto: Elin Parmhed
Där och då började idén om att allt det han skrev på kanske ändå kunde hålla för en soloföreställning. Den nästintill fatala händelsen i Norrström är en vital del av den kommande showen, som har premiär i Örebro den 4 april och sedan fortsätter till Malmö, Stockholm och Linköping.
– Jag måste berätta om den grejen och hur jag mådde efter det. Men det är som de säger, ur allt ont kommer alltid något gott så på et sätt var det bra att jag höll på att dö. Det blev verkligen ett uppvaknande.
På något sätt känns det konstigt att Under ytan skulle vara Mårtens första riktigt soloshow. Han har väl gjort allting inom komiken? Grundat Sveriges största och mest kända standup-klubb RAW Comedy Club, som i år går in på sitt tionde år. Gjort sig känd som programledare på TV såväl som humorkung på radio med sina imitationer på Pippirull. Ännu mera TV, egna nöjesföretaget Knakelibrak som producerar enormt mycket humor för det svenska folket på olika sätt. Listan kan göras lång, men innehåller faktiskt inte en egen soloföreställning. Inte förrän nu.
Under inspelningen av trailern till showen. Foto: Elin Parmhed
MINDRE SPRIT, MERA BAMSE
Mitt i en röra av Jack Daniels, piskor, en dildo och två tjejer med svarta strumpbyxor som ögonbindlar, ligger Mårten Andersson och längtar efter blöjbyten. Det är scenen för trailern till Under ytan, en standup-föreställning om att göra upp med sig själv.
– Jag vill ha ett hus på landet, fredagsmys och åka på Bamseklubben, säger Mårten i trailern samtidigt som kameran zoomar ut och de blonda hårsvallen med täckta ögon kommer fram.
– Inga fler spritorgier, kändisfester och maratonpullningar, kontrar speakerrösten.
– Hur svårt ska det vara?
– Rätt svårt uppenbarligen. Följ med på en resa i en riktigt störd människas liv…
Titeln Under ytan känns väldigt mångbottnad?
– Så är det verkligen. Under ytan på mig själv, under ytan för att jag höll på att drunkna. Det är också under ytan på mina medmänniskor och Stockholm som jag upplever som en väldigt ytlig plats och att jag är raka motsatsen trots att folk har en väldigt ytlig bild av mig. Min terapeut förklarade för mig att jag levt ett väldigt ytligt liv också – varit singel, druckit en massa sprit och varit allmänt oseriös.
– Men jag vill inte framstå som någon Messias heller, som blivit upplyst och ska frälsa alla, bara att det är väldigt svårt att förändra beteenden, speciellt om man har hållit på med dem i en massa år.
Du har inte gjort upp med dina demoner?
– Nej, men jag håller på. Föreställningen kommer att handla om att jag inte är klar, men att jag bestämt mig i alla fall, jag har hittat en väg och hoppas kunna inspirera folk. Det ska kunna vara en skrattfest … vi har väldigt roligt jag och min regissör i alla fall när vi går igenom alla skämt.
Hur nära var det att det inte blev någon föreställning alls?
– Jättenära. Jag testade en föreställning som då hette Går på vatten, på Stockholm Comedy Festival förförra augusti, men då var det inte alls lika välskrivet och det rann ut i sanden. Men sen när jag höll på att drunkna plus att jag började gå till en ny terapeut, som inspirerat mig enormt mycket, och skaffade en regissör, föll det på plats.
Regissören heter Patrik Larsson och har arbetat med komiker som David Batra, Måns Möller och flera andra.
– Han är en jätteduktig komiker själv också. Jag är inte så bra på struktur och dramaturgi så det har han hjälpt mig med. Skriva skämt vet jag att jag kan och jag vet vad det är jag vill säga, men det där vad man börjar och slutar med är svårare.
– Jag klankar alltid ner på Stockholm och hipsters. Vad Patrik gjorde var att säga: Men är din lösning då att du bara sticker härifrån? Det är ju egoistiskt, är det inte bättre att säga ska vi ha det såhär? Eller som jag la till: Ska jag ha det såhär?
Foto: Elin Parmhed
Med arbetet till showen lämnar Mårten lite mentaliteten ensam är stark. Varför ska han behöva göra allting själv när ”alla” andra tar hjälp av varandra?
– Jag vet inte om jag bara kände att det varit så jobbigt för mig att bli tagen på allvar. Men om jag ser en film som är fantastisk till exempel, tänker jag ju inte vilken fejk, de hade en producent, en regissör och en massa skådisar. Jag vet inte var tanken att en person måste göra allting själv kommer ifrån. Men det finns ju komiker som köper skämt och det skulle jag aldrig göra, där drar jag en gräns. Då är man skådis, inte komiker.
När du är på turné med RAW förändras din rutin från stad till stad beroende på vilket humör du är på och vad som känns roligast för dagen. Hur blir det nu när du gör en 80-90 minuter lång egen föreställning?
– Ser man det så kommer showen inte alls vara levande, det här är verkligen en föreställning som kommer ha en start och ett slut och se exakt likadan på varje ställe. Det är möjligen om någon ropar något från publiken och jag fortfarande har den närvaron, men jag hoppas ju inte att folk ska göra det. Det är ju inget klubbgig där folk är dyngraka, utan folk kommer ju att sitta ner, möjligen bara lite salongsberusade, och titta på det här.
Showen kommer att ges på teatrar som tar mellan 400 och 1000 åskådare. I snitt kommer ungefär 700 personer åt gången få möta en Mårten Andersson som är djupare än någonsin, men fortfarande kan leverera skratt.
– Efter 14 år som komiker och 39 år som människa behöver jag djupet och sökandet efter någonting vettigare. Jag är trött på att dra skämt som inte betyder någonting. Jag vill försöka förmedla någonting, tidigare har jag slarvat och jag är trött på att höra människor säga antingen du var ju faktiskt trevlig, jag trodde du skulle vara sjukt ytlig eller hur kan det vara så stor skillnad på dig privat och den du är på scenen när de träffar mig.
“ Det är ju inget klubbgig där folk är dyngraka, utan de kommer ju sitta ner och möjligen vara lite salongsberusade.”
Foto: Elin Parmhed
Vad vill du att människor ska känna med showen?
– Jäklar, det där var inspirerande och tänkvärt eller det där trodde jag inte alls. Det kommer vara både humor och allvar i det, men jag kommer inte att vara en, som vi kallar dem i branschen, skratthora som bara går för de stora skratten. Det värsta skulle vara om folk gick från min show och kände sig likgiltiga. Man ska känna sig varm och lycklig när man går därifrån, då blir jag glad.
Är humor ett bra sätt att hålla människor koncentrerade i en och en halv timme om man har någonting viktigt att berätta?
– Absolut. När man ser såna där VD-typer eller politiker kan man ju somna i stort sett direkt för att de inte har någon humor, även om jag förstår att de måste vara lite så. Men kolla på Barack Obama – jag tror att en av hans stora styrkor och en anledning varför han når ut så stort, är för att han är så rolig. Många gånger när han sågat sina konkurrenter har det varit ren standup, han är enormt rolig och jag tror det är därför han blivit så populär också. Förutom att han är en otroligt vass politiker.
Sen handlar det givetvis om andra tekniker också, som crescendon till exempel, eller att våga prata tyst, skrika, röra sig, inte röra sig, mimik, vara explosiv, visa sårbarhet och oändligt mycket mer. Det finns massor av sätt att få en publik att lyssna. Oavsett om du är komiker eller talare av annan sort.
– Men i grund och botten, om det är intressant så behöver man inte göra så himla mycket. Soran Ismail har en ton igenom i stort sett allting, och ingenting av de där olika teknikerna, men är otroligt intressant så att man ändå sitter koncentrerad och lyssnar. Han är en av Sveriges absolut mest intressanta komiker, så klok och jag tycker om att lyssna på honom. Jag tror att han gör skillnad, hans standup är viktig för jobbet mot främlingsfientlighet.
Affischen till Mårten Anderssons soloshow.
Foto: Bingo Rimér
Montage och retusch: Robin Olofsson, Blackfriday
När är en komiker som bäst?
– När man är absolut närmast sitt eget hjärta och vågar vara sårbar. Det finns fantastiska komiker som inte gör den grejen, som Chris Rock som kan vara otroligt smart i sina grejer och väldigt politisk eller Jerry Seinfeld som bara gör betraktelser och han är ju en av de största komikerna någonsin. Eller Eddie Izzard som gör skruvade grejer, men som är fantastiska. Men en komiker är väl som bäst när han gör det han vill göra, gör sin grej och inte vad andra vill göra. Det är också grunden för RAW. Jag ville göra en klubb som utgår från komikerna och inte anpassar sig efter vad publiken vill ha. Publiken får anpassa sig efter oss.
Vad ser du framför dig med RAW?
– Förhoppningsvis fler kvinnliga komiker och i vår gör vi en stor internationell satsning. Det har gått lite inflation i att man kan se alla komiker överallt hela tiden på alla klubbar och då är det ju inget unikt med oss längre. Så varje helg i vår kommer vi att ha en riktigt bra internationell komiker på RAW.
Du är ju så mycket – entreprenör, komiker, du spelar skivor, är en skön snubbe, gör tv och en massa annat. Men om du tittar in i ditt eget hjärta, vad är du då?
– När jag tittar in i mitt hjärta hoppas jag nog att jag är en fin medmänniska som vill försöka sprida värme och kärlek omkring mig. Ur ett yrkesperspektiv är jag komiker och entreprenör, skulle jag säga. Sen att jag gör tv, det är då och då. Men jag har alltid tyckt om att få folk att skratta och det har väl varit ett sätt att bli sedd. Det är väl därför jag bekräftelseknarkar så enormt – spelar skivor, gör standup, syns i tv …
Efter en mindre reflektion om meningen med surdegsbröd, vi tycks rörande överens om att det är i stil med långkok och något av en hipstergrej, undrar vi båda hur man egentligen blir rolig.
– Man kan bli tekniskt roligare, jag är såklart en bättre ståupp-komiker idag än jag var när jag började. Men man kan nog inte bli rolig bara sådär. Jag tror att man föds rolig så antingen har man det eller så har man det inte.
Vem var den första komikern du upptäckte?
– Bill Cosby. Jag spelade in varenda avsnitt av The Cosby Show. Första ståupp-komikern jag upptäckte var Eddie Murphy och hans Deliriuos. Han var 22 år när han gjorde den, det är ju helt sjukt, och den är fortfarande lika bra. Den är episk och när jag såg den tänkte jag det där vill jag göra. Men sen vågade jag inte förrän jag var 25 år.
Vad har du för förebilder idag inom komiken?
– Dave Chappelle är fantastisk, men min största inspiration annars är Sasha Baron Cohen, som jag tycker gör någonting helt annat än vad alla andra gör. Sen är Trey Parker och Matt Stone från Southpark fullständigt briljanta såklart. I Sverige blir jag inspirerad av Soran Ismail.
Slutligen, hur lyder recensionerna dagen efter premiärföreställningen?
– Oj, det vågar jag inte spekulera i, jag vill inte jinxa allt, men jag hoppas att de är bättre än recnsionen jag fick efter ett gig i Gävle en gång där jag fick två pluppar och det stod hjärndöd standup.
Foto: Elin Parmhed
