När vi startade Moore för över tio år sedan var affärsmodellen lika enkel som briljant – att göra Sveriges roligaste tidning med de absolut snyggaste modellerna, gärna en storbystad blondin på omslaget. Och vi sålde slut varenda nummer. Då var jag singel och barnlös och ansedd som en av Stockholms största hankatter. Jobbet var inte bara ett jobb, det var även en livsstil och att umgås med modellerna var lika självklart som att fotografera dem.
Idag ser livet väldigt annorlunda ut: jag har tre barn och det fjärde barnet, som du håller i din hand, är på väg att ta över Sverige. Man har vänt tillbaka dygnet och istället för att gå i säng vid sex, sju på morgonen med en Moore-modell så vaknar man med modern till sina söner bredvid sig. Man har mognat och skaffat sig nya idoler. Förr i tiden var Hugh Heffner min absolut största förebild och idag är det Sir Richard Branson. Därför var det ju extra kul att få spendera en vecka tillsammans med honom på hans båt i Mexiko. Mer om det mötet kan ni läsa på sidorna 84-90.
Men det är inte bara jag som mognat. Även Moore har genomgått en mognadsprocess: vi har slutat med det som i media kallas för ”utvik” av okända tjejer, idag räcker det inte längre att vara snygg och avklädd för att medverka i Moore, det krävs något mer: ett artisteri, ett spännande liv, en sångröst och kanske en känd storasyster. Det var därför väldigt roligt att umgås med och fotografera Jennifer Åkerman; se resultatet på sidan 28 och framåt.
Det har varit ett hårt arbete och sena kvällar för att få ihop den här tidningen, men det har varit jävligt roligt. Och hade aldrig varit möjligt utan min fantastiska redaktion!
Tanken är att Moore ska komma ut fyra gånger per år. Gratis till rätt personer … men min sambo Katrin får betala fullt pris.
Jag ser fram emot att höra vad ni tycker, mejla gärna era synpunkter!
Kram,
Bingo Rimér, chefredaktör
