Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 23)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 22)

Arkiv: oktober 2013

Dags att bunkra upp lagren inför vintern!

2 kommentarer

– Snart vintern och snön här, även om det kanske inte ser så ut just nu.

Vad kan då vara mysigare än att sitta framför en öppen eld och läsa en bok, sippa på något starkt eller varmt gott och kanske blossa på en smakrik Cuban, när det är gnistrande köld ute?

Jag kan inte tänka mig något bättre än att få umgås med familjen och just njuta av dessa goda ting.

Så därför bunkrar jag cigarrer, rom och glögg.

Ron Zacapa Gran Reserva är min klara favoritrom. Här nedan är några cigarrer som jag tycker man kan tänkas att ha hemma.

IMG_3504

Cohiba som de flesta känner till, och i det här fallet Cohiba Siglo II, som säljs i 3-pack. En faconcigarr ”Petit Corona”, med massor av kryddig och jordig karaktär.

Miranda Petit Torpedo
från Mexico som är en Maduro med nyanser av lakrits och vitt vin. Smaken är kraftig, men är mild i nikotinet. En rolig detalj med denna cigarr är att man skall snoppa den i dess tjocka ände och därför tändas i den spetsiga delen. Alltså helt tvärtom mot vad man vanligtvis gör.

Från Dominkanska Republiken tycker jag mycket om Don Diego Coronas Major, en Petit Corona av modellen Facon, för dess härliga smaker av gräddkola och mynta. Den är medelstark med mild nikotin.

Ron Zacapa Gran Reserva 23 anos är min speciella favorit när det kommer till rom.

zacapa23yo

Zacapa har generösa smaker, i form av trevlig fatkaraktär och behaglig sötma. Med nödigt inslag och tydlöig smak av torkad frukt. Marsipan och choklad är även nyanserade i smaken. Helt klart underbar i mitt tycke.

Sist men inte minst måste jag bunkra glögg för kalla vinterkvällar.
Vad kan vara mer patriotiskt just nu än Blossa 13. Årets glögg med anknytningar från Dalarna.

blossa13

Hur den smakar är upp till oss att berätta om man tittar på Blossas marknadsföring. Gå in på Blossa.se och tyck till du med! Kanske får du just din tolkning av glöggen uppläst av självaste Björn Ranelid. Själv tycker jag den smakar jul och Dalarna som den antyder, med toner av lingon, apelsin, nejlika och kryddpeppar.
Jag tycker om att dricka den både som varm och kall.
Till glöggen äter jag gärna pepparkakor med ädelostcrème.

– Vad bunkrar du upp inför vintern?

Njut!

/ Dan Hvitman


Långkok och lyxvin hör hösten till.

Inga kommentarer

Hösten har gripit tag om oss och vintern närmar sig med stormsteg. Något som jag kan uppskatta, då det blir legalt att stanna inne. Iallafall för en som mig, som är något av en sommarmänniska..
Men det är även här som vi kan få njuta av god mat och trevligt samkväm.
– Vad passar bättre då, än en fantastisk långkokt gryta och ett lyxigt vin till?!

Boeuf Bourguignon är nog svaret på fransk kokkonst. En gryta som kan vara en av världens godaste höstgrytor…? Mustig och kokt i massor av vin vitlök, färsk timjan och rotfrukter, toppad med syltlök, bacon och svamp. (Recept på grytan finner du längst ner).

boeuf_bourguignon

– Vad dricker jag då till detta om jag skulle lyxa till det?
Även om grytan har franskt påbrå, så beger jag mig gärna till Italien och Toscana (Chianti Classico), där jag skulle njuta av att korka upp en Tignanello. Ett vin som är välbalanserat och som  har en härlig koncentration av doft och smak från solmogna röda bär med kryddiga inslag och njutbar vanilj och tydlig karaktär av rostade fat. Elegans som imponerar.

tignanello

Vinet är gjort på följande druvsammansättning, 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc. Det passar utmärkt till Smakrika rätter av nöt, lamm eller viltkött.

Detta vin är kanske inget vin som du dricker dagligdags?! Då det betingar en kostnad på 529:-.
Bör finnas på ditt systembolag. Artnr: 32152

Recept på Boeuf Bourgignon

För 6 personer

1 kg högrev av nöt. (Vill du få den lite mustigare/kraftigare funkar det att använda sig av viltkött, typ älg eller hjort).
smör och rapsolja
3 morötter
50 g rotselleri
2 gula lökar
3 vitlöksklyfta
5 dl rödvin
7 dl vatten
4 msk konc. kalvfond
4-6 kvistar färsk timjan
2 lagerblad
2 msk tomatpuré
3 msk majsstärkelse + 4 msk vatten (Detta gör att den är glutenfri).
salt och peppar efter smak.
200 g bacon
200 g färska champinjoner
15-20 steklökar / syltlök
2-3 stjälkar bladpersilja, uppdelat att hacka ner i gryta, och lite till garnering.

Gör så här:
1. Skär köttet i tärningar med 2-3 centimeters sida. Skala och skär morot och rotselleri i bitar och hacka de gula lökarna. Strimla baconskivorna och skala steklökarna. Bryn köttet i lika delar smör och rapsolja. Lägg köttet i en stekgryta och tillsätt morot, rotselleri och hackad gul lök. Pressa i vitlök.
2. Häll i rött vin, vatten och fond. Krydda med timjan, lagerblad och tomatpuré. Koka upp och sjud sedan grytan under lock i 1-3 timme tills köttet är mört och ramlar isär.
3. Stek bacon, champinjoner och lök i lika delar smör och rapsolja. Red av grytan med majsstärkelse löst i vatten och smaka av med salt och peppar. Vänd ned bacon, svamp och lök. Sjud grytan ytterligare i 10 minuter. Garnera med persilja.

Bon apetit & Salute!

/ Dan Hvitman


Öl

– Det här dricker jag gärna till en chokladtryffel!

Inga kommentarer

Flying Dog Gonzo – Imperial Porter

Porter när den är som bäst. Gjord på tre olika maltsorter. Crystal-, Black-, och chokladmalt vilket avtecknas både i färg, doft och smak. Humlad med tre oliak humlesorter, vilka är Warrior, Northern Brewer och Cascade. Färgen är härligt tät och mörkbrun, med ett skum som liknar ljus kolasås. En underbar Imperial Porter som ger oss mycket av allt, med en lång och njutbar eftersmak.

Gonzo

Jag hatar att förespråka droger, alkohol, våld eller vansinne men det har alltid fungerat för mig.
– Hunter S. Thompson.

Gonzo – Imperial Porter, en hyllning till avlidne vännen Hunter alias Dr Gonzo.
Som god vän, granne och inspiratör till Flying Dog´s ägare George Stranahan, hade Hunter ett stort inflytande på George’s liv och därefter på skapandet av Flying Dog varumärke. Dem gjorde det mesta tillsammans oavsett om det handlade om ridning, motorcyklar, spränga saker i bitar, eller bara få en hederlig gammaldags fylla på Woody Creek Tavern. Dessa två var vänner långt innan Flying Dog Brewery ens var en tanke. När George öppnade butik i Aspen, skulle Hunter ha varit en av hans bästa kunder, bara han hade betalat sina notor. Hunter’s största bidrag till Flying Dog var att sammanföra George Stranahan till en annan gammal vän till honom, Ralph Steadman. Ralph är konstnären som gav etiketten Gonzo ett ansikte och är även den som skapar alla Flying Dog´s flasketiketter.
Vi var tvungna att göra något för att hedra vår vän och co-inspiratör Dr Gonzo, så det verkade bara rätt att släppa lös en hyllnings öl säger man på bryggeriet. Och vad kan vara mer passande än en etikett föreställande en rökande Dr. Gonzo sägandes -Ok! Let´s party.
Liksom Hunter Thompson, är detta öl djup och komplex. Gonzo Imperial Porter har bryggts till en riktigt svart, chokladsmakande porter. Detta är en turboladdad version av Road Dog och med 9,2% kommer det att bita dig i röven om du inte visar det respekt.

Så här tycker jag den ser ut, doftar och smakar.

Färg:
Tät och mörkbrun, med ljusbrunt skum.

Doften:
Tydligt nyanserad rostad maltdoft, med något jordig humleton. Lätt sötma av sötlakrits och en svag chokladnyans. Mocca, soja och mycket av allt.

Smak:
Den rostade malten gör sig direkt påmind. Fyllig med lång eftersmak och en tydlig efterbeska, lite lätt pepprig och med en tydlig kaffesmak. Återigen en trevlig söt aniston och en svag chokladsötma som tillsammans med den tydliga malten ger en behaglig avslutning.
Som sagt, -lång i smaken vilket gör det hela till en njutning

Serveringstemperatur:
10-14 grader

Producent:
Flying Dog Brewery

Passar till:
Choklad i nästan alla former, själv är jag förtjust att dricka den till en chilikryddad chokladtryffel.
Men den passar även bra till smakrika rätter av nöt och lamm med svamp.

På systembolaget:
 Artnr: 1683 pris: 29.90:-

/ Dan Hvitman

Källa: Wicked Wine


Destillat

Marolo, en Grappa att räkna med!

Inga kommentarer

Alla som brinner för grappa reagerar blixtsnabbt på namnet Marolo eller Distilleria Santa Teresa dei Fratelli Marolo som det egentligen heter, liksom på de vackra etiketterna, ofta med stiliserade fåglar och frukter.

grappamarolo1

Namnet Marolo är högt aktat i grappavärlden och rankas av många som en av de främsta producenterna, om inte den allra främsta. Ideliga utmärkelser och tidningsartiklar bekräftar detta.
Med passion för både tradition och modern teknik skapar ”Il maestro grappaiolo” (mästerdestillatören) Paolo Marolo genuin hantverksgrappa, d v s med satsvis destillationsmetod på färsk och därmed lokal råvara (druvskal) och utan att blanda druvsorter. (Tumregel: En bra grappa heter oftast som en druva.) Sådan grappa är ur smaksynpunkt mil ifrån grappaindustrins ofta platta och uddlösa produkter.

Destilleriet är strategiskt beläget i norra Italien, i byn Alba mellan Barolo och Barbaresco och en stor del av produktionen görs på druvor härifrån, som Nebbiolo, Barbera, Moscato d’Asti samt en rad lokala sorter.
Marolo är också en mästare på fatlagring, främst ek och akacia. Ett exempel är deras berömda Grappa Barolo i den remarkabla serien 9, 12, 15 och 20 år!
Elegans är Marolos signum, där grapporna är präglat av trakten och erbjuder smaker av härlig frukt och spännande kryddighet.
Det är ofta man hittar förföriska toner av aprikos, vilket är typiskt från områdena Barolo och Barbaresco.

Hoppas ni snart får möjlighet att njuta av en fantastisk grappa!

Salute!

/ Dan Hvitman

Källa: Ove Boudin


Caffe correcto, eller som vi skulle säga, – En kaffegök!

Inga kommentarer

Fortsätter mitt försök till att få fler att intressera sig för Grappa!

Sedan början av 1960-talet har Italien börjat få ordning på tillverkningen av grappa. Benito Nonino var en av pionjärerna och han är en ledande person bakom många av standardknepen i dagens process. Vilket har lett till många sorters grappa av mycket god kvalitet. De flesta kända vinhusen låter göra grappa på sina druvrester, inte sällan med gott resultat. Grappa dricks mestadels som avec, det vill säga efter maten till kaffet. Men i Italien är det även vanligt att man dricker sin grappa direkt i kaffet, även kallat caffe correcto. Eller som vi skulle säga, en kaffegök.

Man delar även in Grappan i två kategorier. Grappa Giovane (vit och ung) och Grappa invecchiata (lagrad).

Grappa giovane – Kristallklar likt vatten. Den vanligaste grappan.

Med karaktär och smaker som uteslutande kommer från druvskalen och resterna den är gjord på. I princip tillsatsfri. Kräver inte så lång lagringstid. Utan är färdig att drickas efter cirka ett halvårs vila i ståltank. Världens enda destillerade alkoholdryck som får sin karaktär via råvaran under destilleringen.

gappakopp
Bilden tillhör Ove Boudin.

Grappa invecchiata – Lagrad Grappa är något alldeles speciellt.

Förädlas i träfat för att få färg och nya smaker, likt cognac och whisky som ju kräver träfatslagring. Detta ger utpräglad fatkaraktär samt andra aromer som man inte kan få fram vid enbart destillering.
Här kommer smak och aromkaraktärer fram på ett helt annat sätt.

Levigrappa
Bilden tillhör Ove Boudin

Grappa eller Cognac?

Vad är då den stora skillnaden mellan Grappa och Cognac? Skillnaden är produktionskraven samt att man kan ha lite olika odlingsförhållanden. Cognac framställs idag enligt kvalitetslagarna endast ett antal druvor och genom att man destillerar färdigt vin. Till 95% använder man Ugni Blanc (som i Italien heter Trebbiano, men lokalt i Cognac kallas för Saint Semillion). Medans man i Italien inte har någon restriktion över vilka druvor som får användas. Utan här har man fria händer att använda i stort sett vilka druvor som helst och att man destillerar druvmusten och inte vin. Grappan görs alltså på den druva som är vanligast förekommande i just det distrikt den kommer ifrån.

Det finns många motsvarigheter till grappan runt om i Europa och övriga världen. I Chile gör man Pisco, I Frankrike kallar man det för Marc. Tysklands motsvarighet heter Trester. Åker man till Portugal så hittar man Bagaço. I Jugoslavien säger man Komovica. Grekland har man det anissmakande Ouzo. Hos oss i Skandinavien brukar vi använda begreppet fattigmanscognac om dessa produkter.

Salute!

/ Dan Hvitman


Fattigmanscognac med oförtjänt dåligt rykte!

Inga kommentarer

Mitt första införande på bloggen kommer som sagt att handla om Grappa,
och jag hoppas att denna artikel kan få fler att intressera sig för just denna fantastiska dryck, som visst kan vara helt förskräcklig och odrickbar. Men som även kan vara helt himmelsk.
Det gäller bara att hitta rätt i djungeln, och jag skall försöka redogöra hur man skall lära sig att känna igen en god och bra grappa.

grappaglas

Grappa, – vad är Grappa egentligen?
För att göra det enkelt så kan man kalla det för Cognac från Italien. Dock är skillnaden ganska stor när det gäller framställan av dessa destillat. Främst i druvval. Sammantaget kan man säga att det är destillerad druvmust. Man skulle kunna tycka att det är lite konstigt att Grappan kommer från just Italien och inte Skottland. För från början var det ingen dryck för finsmakare utan en snål restprodukt. Man ville helt enkelt krama ut dem sista dropparna alkohol ur vindruvorna och göra något så när drickbart av det.
Framställan av Grappa är en ganska enkel procedur. Man använder sig oftast av pressrester (kallat vinaccia) från vinindustrin och kramar ur dem sista dropparna ur det och får då en druvmust som man låter jäsa för att sedan destillera. Skillnaden på grappan beror på kvaliten av vinaccia. När man använder sig av rester från bra viner där man endast använder sig av 60-70% av druvjuicen, får man ett destillat som ger bra aromer och smaker. Använder man sig av pressrester från viner av sämre kvaitet, ger dessa oftast en torr urmjölkad karaktär, vilket ger ett destillat med nästan inga aromer alls. Visserligen har man på senare tid börjat att producera Grappa på hela druvor, vilket har lett till en bättre kvalitet.
Destilleringen sker i en utrustning som kallas alambicco. Där man hettar upp råvaran i en panna varvid alkoholer och aromämnen förångas och leds vidare till en destillationskolonn. Här redestilleras substanserna i flera steg vilket gör så att koncentrationen av alkohol och substanser ökar. Under processen försvinner vissa substanser. För att få ut vätskan kyls ångorna (kondenserar). Och man får en grappa med alkoholstyrka på ca 75 procent. Därefter späds destillatet med vatten till lägst 37,5 procent.

DistilleriaPilzerTrentino

Man brukar dela in Grappan i två produktionsmetoder.

Industriell (Industriale) – Där råvarorna utnyttjas maximalt.
Vilket gör att Grappan nästan inte får någon arom eller smak alls, utan kan liknas vid ett dåligt destillat som oftast bara smakar finkel.

Hantverksgrappa (Artigianle) – Som är den hantverksmässiga framställan av Grappa.
En långsam process som kräver goda råvaror. Utmärkande för artigianle är småskalig produktion med traditionell utrustning, färska råvaror och skonsam destillering. Som ger ett resultat I form av smakrik grappa som präglas av druvans karaktär.
Tyvärr har Grappan inte så bra rykte i Sverige ännu. Anledningen är att vi har fått bekanta oss med industriell karaktärslös Grappa. Dessa har inte gett Grappan en rättvis resa till den svenska konsumenten. Däremot har det på senare tid, börjat komma riktigt bra hantverksgrappor. Grappor som har allt man kan tänka sig från frisk fruktighet till pepprig eldighet och tydliga smaker. Vilket har gett oss en utmärkt avec. Grappa är en digestiv, och är bra för våran matsmältning.

Fortsättning följer i nästa inlägg!

Salute!

/ Dan Hvitman


Ny på Moorebloggen

1 kommentar

Hej!

Dan Hvitman heter jag och har fått äran och förmånen att få vara med på den nya bloggsatsningen på Moore´s sida. Jag är en gift 3 barns far boendes i Dalarna, med smak för livets goda, vilket gör att det är det som kommer att vara i fokus på bloggen. Allt från himmelsk mat till goda drycker och feta cigarrer, kanske lite tips på lagrings och investeringsdugliga drycker.

Jag har ett förflutet liv i över 20år inom restaurangbranschen som kock, köksmästare och Sommelier där jag har jobbat med kända kockar som Tore Wretman, Gert Klötzke, Gunnar Forsell och andra storheter. Tröttnade på senare år att stå bakom grytorna, och sadlade om till Sommelier, vilket har gjort mitt liv rikare. Det är genom detta som jag kommer att förmedla mina tankar kring just mat och dryck samt allt som tillhör livets goda.

Mitt sätt att skriva på är högst personligt, vilket jag hoppas kan ge bloggen en trevlig inramning. Allt jag skriver och recenserar är helt utifrån vad jag tycker, och hoppas att det kommer att leda till debatt och kommentarer på bloggen.

Först ut kommer en artikel om Grappa som jag tycker är en helt fantastisk dryck, som har fått ett oförtjänt dåligt rykte, tack vare det skräp som finns på systembolagets hyllor. Sen är det inte sagt att systembolaget har dåliga grappor. Dessa finns tyvärr bara i beställningssortimentet.

Öl en annan dryck som jag har stor passion för, vilket också kommer att synas i bloggen. Medlem i Skandinaviska Ölskribenters Förening. Jag hoppas att ni kommer att finna många och intressanta guldkorn i min blogg och att ni är med och diskuterar i mina artiklar. Häng med på en ny kulinarisk resa hos Moore.

Vi ses på bloggen!

Dan Hvitman