Det är faktiskt UTE med nätmobbing…

Ni vet hur jag då och då nämner hur tråkigt det är att absolut INGEN av mina kompisar lyssnar på samma musik som mig?
Hur jag lite deppigt får leta efter nya band och låtar alldeles själv för att ingen annan kan tipsa, hur jag inte har någon att dela entusiasm över en fantastisk låt med och hur jag får hoppa omkring i mitt vardagsrum till mina senaste fynd för att inga klubbar spelar sådan musik?

Det är ju onekligen lite deprimerande och så.
Turligt nog är jag omgiven av sanna vänner som stöttar mig.

Once you go black…

För några veckor sedan skulle en kompis vara lite rolig (läs: tråkig)  och gissa vad jag hade på mig över Facebook-chatten. Han sa något i stil med ”svart linne, svarta strumpbyxor, svart kjol, svart tröja och svart mössa” varpå jag skällde ut honom för att han  ”insinuerade att jag klär mig som en en förutsägbar EMO-fjortis” och ”jag är väl för fan ingen Lisbeth Salander-Barbie heller” (att han hade rätt har inte med saken att göra).

Tänkte inte så mycket mer på det och gick vidare i livet.
Sen idag mötte jag min kollega Dennis vid kaffemaskinen.

Dennis (uppriktigt snäll): Vad fin du är idag! Kul att se dig med lite färg på kläderna för en gångs skull!
Jessica (ser ner på sin outfit – svart linne, svarta knästrumpor och en stor GRÅ kofta. Grååååååååååååååå. Grått som i ”tydligen färgglatt i Jessicas mått mätt så låt aldrig henne designa regnbågar” )

Imorgon är det jag som rotar fram någon jävla sommarklänning.
Det eller skaffar en jävligt cool ryggtatueringar och massvis med piercingar.

Snus, öl och bikinibrudar

Förövrigt har ni sett att de förnämliga herrarna bakom MOORE har haft den goda smaken att puffa upp oss bloggare (det är bara genusmuppar som säger bloggerskor om tjejer)  på framsidan?

Detta är toppen av framförallt två anledningar:

1. Folk får hjälp att hitta till min underbara blogg. Fattar ni vad glada de kommer bli när de hamnar här och upptäcker denna skattkista av oändlig underhålling? Det kommer vara den bästa dagen i deras liv!! (*blygsam smiley*)

2. Jag ska börja säga till folk att jag ”återfinns på förstasidan av MOORE” och sedan vara lite skönt diffus på detaljerna och låta folk dra sina egna slutsater. Sen om de då utgår från att jag måste vara någon form av MOORE-modell och automatiskt ser på mig som mycket snyggare så är det väl bara oartigt av mig att rätta dem?

Jippie.
#superwinning

Enda nackdelen är att jag måste stila till mitt rubriksättande lite mer lockande.
Så om ni undrar varför mina blogginlägg plötsligt kommer börja heta  olika varianter av ”Gratis iPhone 4S åt alla”,  ”Här bjuds det på massa öl” och ”Mina sexiga vänner tvättar bilar i bikini” så vet ni, it´s all good, bara jag som är PR-geni.

9/1

Det har gått en vecka nu.
Sakta har det fått sjunka in.
Det hände förra måndagen men ändå känns det lika skört, nyfött och drömlikt som då.
Som en fjäril vilandes på en brundbränd arm- man håller andan, sitter tyst och rör inte en fena av rädsla för att skrämma den och bryta denna förtrollande stund. Bli väckt till en verklighet som visade att det faktiskt var för bra för att vara sant.

Kommer ihåg måndagen som det vore igår, hur jag gick in på facebook och möttes av mängder av blinkande röda siffror som indikerade meddelanden, hur det skickades länkar över MSN  och hur tillochmed läsare av bloggen hörde av sig.

Alla med samma budskap.

Nu hade det hänt.
Äntligen.

Eric Saade är officiellt singel.

Att vara en förebild

Jag och min lillasyster Alexandra posade loss på vårt allra gulligaste sätt i lördags.
Vi är söta som en hel kattungekull inlindad i rosaglittrig bomull alternativt en ”god drink med fruktig smak” beställd av en 21-årig brud på charterresa.

Jag får ofta kommentarer om att jag influerar Alexandra lite väl mycket. Pushar henne åt mitt håll och sådär. Folk slänger sig väldigt löst med uttrycket ”att skapa en mini-me” om jag själv får ha åsikter i frågan. Jag menar, att hon älskar glitter, piff, nagellack, Eric Saade och har framtida drömmar om att öppna skönhetssalong (som förtäffligt nog kommer utföra extensions) är hennes högst egna och personliga livsstilsval.
Sedan är det väl bara toppen om hon har en storasyster som av en slump gillar samma saker?

Detta fortsatte jag hävda bestämt under lördagens vin och ostande.
Sedan påminde mamma mig om Alexandras ord-diagnos prov från när hon var 11 år.
De skulle dra streck mellan ord som hörde ihop. Exempelvis GAFFEL och KNIV, GOLV och MATTA osv.

Alexandra drog ordet KUVERT till VÄSKA.

…

Sedan dess har rektorn också åsikter på min influens.

(Ps. När detta ifrågasattes höll Alexandra fast vid att detta var korrekt och informerade om att ”kuvertväskor faktiskt är jättevanligt till fest”. Stod upp för sig själv. Man blir stolt.)

Lördagen då… (jag ska nog vara med i rubrik-SM)

I lördags så samlade jag ihop smulorna (kombination av minttu, champagne och pokermässig förnedring) av mig själv och släpade mig ut till Trollbäcken där jag och Cissi ordnat dubbeldate för aftonen.

*trumvirvel för att ni chockerat får läsa erkännande av datingliv i min blogg för första gången – ska ni ÄNTLIGEN få veta något om vem som får hit that?*

*paus för spänning*

… nej det ska ni INTE  *visset litet trumpetljud av antiklimax*

Ni förstår, dubbeldaterna i fråga var våra mammor. Vi har länge pratat om att våra mammor skulle passa alldeles ypperligt bra som vänner. Jag menar, de har uppfostrat två alldeles spektakulära barn (och lite syskon men kom igen.. dudes.. olika ligor), gillar att shoppa, är ”starka personligheter” och bra på husfruliga sysslor. Match made in heaven.

Så vi passade på att styra upp en vin och ostkväll och umgicks.
Gick hur bra som helst.
Eller ja, förutom att min och Cissis mamma fattade ett väldigt oklart beslut om att ”alla generationer skulle med och tälta i Finland i sommar.”
Förklarade att jag inte semestrar på platser där jag inte kan plugga in min plattång men tydligen hade de en som gick på batteri.
This is the beginning of a very unbeautiful friendship.

Några bilder givetvis..

Innan kvällen började så åt vi middag på varsitt håll. Mamma hade ”svängt ihop” svamprisotto, ost-snitchel med pesto, flingsalt och sidosallad.
Mm okej. Med tanke på att jag inte kan laga någonting som inte går att göra i micron känner jag mig upprörd.
Finns faktiskt schysstare sätt att få mig att förstå att jag är adopterad.

Cissi var fantastisk värdinna och fyllde glasen.
(och fakefyllde dem igen för att jag skulle få en bild)

Förövrigt var hon och hennes mamma helt fantastiska värdinnor rent generellt och hade fixat såååååååååååååå fint med alla ostar och viner.
Tack, puss och kärlek.

(och hej Cissis mamma Camilla som har den fantastiska vanan att läsa min blogg varje dag!)

Jag och min mor lyssnar fascinerat – säkerligen en historia om vin.

Tittar snällt på fotografen – vi ser förtjusande rara ut.
Min arm ser förövrigt ut som en ryggkliare. Det är allt jag kan ta med mig från denna bild.

Snygg mor-dotter kombo eller hur?
Finns tyvärr inga sådana på min mamma och mig.
Mamma skulle tagit med sig ett mer fotogeniskt barn i sådana fall.

Mammas man och min lillasyster Alexandra kom och skulle hämta upp min mor.
Givetvis fick de stanna på ett glas, lite ost och obligatoriska plutmuns-poser.
Thats how we roll.

Fredagen (aka pokerns mörka dag)

Då börjar vi med lite bilder från min pokerafton i fredags då..

Förövrigt, att läsa min blogg efter en helg måste ju vara EXAKT som att komma hem till folk som varit på semester förr i tiden.
Ni vet, få sitta och titta/plåga sig igenom igenom en miljon dia-bilder och få en liten utläggning efter varje bild.
Hmm.

Moving on.

Egentligen ska vi ALDRIG MER PRATA OM FREDAGEN. Men vi gör ett undantag och gör det lite snabbt, men jag varnar er, så mycket som hostas det om resultatet i pokern så är det slut på det roliga. Ingen får efterrätt och alla får gå till sina rum på en gång. OKEJ?!

(inte dålig förlorare – ovan förlorare och det är INTE ALLS samma sak)

(käften)

Innan stämningen försämras så kör vi!

Bilder från fredagen sett ur Jessicas iPhone

Här någonstans kom vi på den briljanta idén att benämna gruppen efter karaktärer i Two And A Half Men – eftersom vi var så uppenbart gjorda för det.
Tack så mycket Martins skägg för inspirationen.
Martin och Jimmy aka Ashton Kutcher (vem kommer egentligen ihåg vad hans karaktär heter?) och Jake.

Jag fick förövrigt den hedervärda benämningen ”Random skank” som seriekaraktär (jävla TV-serier att bara ha brunetter  i rollerna som de fina och giftasvärdiga kvinnorna medan blondinerna får vara en kollektiv grupp liggobjekt med schyssta lökar och knappt benämns med namn)

(lite som i verkligheten alltså)

Roger (Charlie) tog på sig sin stiligaste hatt kvällen till ära.

Filip (Allan) presenterade dryckerna som det spelades om. Och ni vet, visade stilig stil i största allmänhet.

Flera timmar och två rundor som slutade med att *censurering för allas trevnad och för att det säkerligen rörde sig om fusk* vann hamnade vi på Spy Bar där vi drack champagne och shottade Mintu till vår nyårsresas ära (aka resan då denna kombinations fantastiskhet upptäcktes).

Kombinationen ger uppenbarligen önskad effekt.

”Jessica, sist vi syntes på din blogg var vi ninjor i biljardhallen och det är viktigt att vi håller oss till våra karaktärer så inte dina bloggläsare blir förvirrade.”

Jimmy och Filip ninja-suitar upp till er tjänst.
Underbart.

Bla bla bla…

Okej bloggen, ska vi ägna dessa sista skälvande timmarna av min söndagsnatt åt att blogga ikapp oss då?

Hade tänk blogga under dagen och gå och lägga mig i tid och ni vet.. inte vara en zombie imorgon på jobbet men kom på att jag lurade inte ens mig själv med det (går man upp 13.00 är oddsen väldigt låga att man somnar in lite praktiskt tidigt).

Så istället har jag och Ida kollat på tre filmer av varierande kvalité och planerat våra nya extrakarriärer som DJs koncept (alla vet ju att brudar som hoppar bakom en skivspelare på en creddig nattklubb inte är DJ´s utan koncept/artister/”kalla det vad fan du vill men vi alla vet att ni bara trycker på play och ser snygga ut men JAJAJ kör på”). Återkommer i den frågan.

Men nu har jag satt mig lite obekvämt (hatar att sitta på en barstol ihopkrupen som en ostbåge men så blir det när man inte tagit med sig datorn med fungerande batteri hem) och dragit på radion så let´s go…

Förövrigt, anledningarna till att jag har radion på är två: 1. Jag HATAR tystnad i alla dess former. Får ångest av att vara i knäpptysta lägenheter. Behöver lite liv. Jag sätter igång radion hemma hos andra människor när jag kommer på besök för jag hatar den här känslan av att kunna höra ett dammkorn snarka. Oftast är det aldrig tyst mer än två sekunder någonstans där jag är eftersom min pipiga käft går i ett. men ändå. Alla stora stjärnor behöver lite bakgrundssång.  2. Jag kan inte ha på Spotify när jag bloggar för jag blir så distraherad av hur bra mina playlists är och börjar göra coola moves.

Vilken bokstavskombination jag lider av kan man ju fråga sig.

Anywho..
Nu släpper jag det här dravelinlägget och dyker ner i min mobil och snärtar upp helgens skörd av suddiga poser-bilder!
Ses i nästa inlägg.

Obligatorisk ”jag har inget smink men vill ge bloggen personlig touch”-bild.

Official statement

Officiellt pressmeddelande från fröken Jessica L.

Jag har valt att gå ut med detta för att förhindra att felaktig information sprids på webb och sociala nätverk – att vara öppen och på sätt få ge min sida av saken. Först och främst vill jag tacka er alla som stöttat mig, det är så fantastiskt att få veta vilken support jag har bland mina vänner och ni ska veta att det värmer mitt hjärta oerhört och hjälper mig att hantera situationen jag går igenom.

Så ja, ryktena har förmodligen redan nått er, säkerligen har ni hört många versioner men jag ger er den nu direkt från källan – även fast det fortfarande är oerhört svårt att prata om. Men det som stämmer är: jag vann inte pokern igår.
Det är sant. Ett tveksamt par i kungar (utredning pågår för fullt ang eventuellt fusk och vi återkommer så fort resultaten blir klara) ledde till att jag slutade som tvåa. Min själ är kall och min världsbild skadad men jag kommer komma ur det här som en starkare människa.

Tack för ert stöd!
//Jessica

Jessica kommer inte kommentera saken i övrigt och ber er respektera henne och hennes anhörigas integritet.
Frågor rörande utredningen hänvisas till pressansvarig.

Players

Mina pokerkompisar – eller som de för alltid kommer benämnas efter att jag spöat skiten ur dem i poker – Jessicas bitches.