Live från USA

Åh bloggen. Vart ska jag börja?
Till och börja med är jag ÄNNU en gång ledsen över att MOORE-bloggarna inte visar klockslag – och nej det har inget med att göra att ”det är bra om läsarna ser att de är sent så de förstår om jag kanska är lite… hrm.. gladsint och felstavande” (den här gången iallafall) – utan för jag har verkligen ingen aning om vilken tid det är hos er, eller ens vilken dag det är.

Seriöst, folk har kallat mig geni (och med folk menar jag, jag själv) men jag är lika bra på tidzoner som en efterbliven koalabjörn. Det är helt bisarrt. Som en blind fläck i den oas av briljans som är min hjärna. Exempelvis har min kompis Malin bott i London i ett år nu och jag förstår fortfarande inte om klockan är en timme mer eller mindre där. Jag ringer henne vid olämpliga stunder och vrålar olika varianter på temat: ”Men vadå EFTER?! Efter som i att er timme inte hänt ännu eller efter som i att det är mycket senare!? HUR SKA JAGVETA förlåt så jävla mycket om du råkade vara mitt i det där viktiga mötet?!”

Så vad jag vill komma fram till att nu, med miljoner timmar och zoner hit och dit, så har delen av min hjärna som har koll på tidsuppfattningen  gått och lagt sig, stängt av ljudet på mobilen, satt på sig mörkermask och bett mig höra av mig när jag har got it together.
Så det hade känts fint om bloggen hade velat vara lite informativ.
Hursomhelst är det dag här just nu, eftermiddag närmare bestämt och cirka en miljon grader varmt. (sistnämnda säger jag för att skryta – så vi alla är införstådda med det).

Det var väl det. Japp, allt intressant som finns att berätta.
Ciao!

PS. Nejdå, häng kvar, dyker upp inlägg strax. Kände mig mest tragisk som efter en nio timmars flygresa och två underbara kvällar i USA väljer att skriva ett inlägg om det sexiga ämnet ”tidszoner” och var tvungen att ge mig en mental bitchslap. Kan man skylla på jetlag?

”… och det här är skorna och tandkrämen och…”

- Malin, fattar du att det här sminket vi sätter på oss nu är sminket vi kommer ha NÄR VI ÄR I USA FÖR FÖRSTA GÅNGEN?!?!

Jag, pipandes medan vi piffar oss.
Nått den nivån av pepp nu.

Saxat från moderna sjukboken

RESFEBER

Resfeber är något som vanligtvis drabbar folk som ska iväg på en längre/efterlängtad/med stor sannolikhet underbar resa och yttrar sig i olika grader för olika människor. Drabbade som vanligtvis har lätt till entusiasm och starka känslouttryck slås oftast hårdast.

Vanliga symptom:  nervighet, stress, svårt att sova och koncentrationsssvårigheter.

Symptom i extrema fall: Konstant kollibrihjärta veckan innan, drabbade personer utstötter överpeppade pipiga ljud med jämna mellanrum samt misssköter sin blogg för att den enligt utsago ”IHHH Vetändåinte vad jag skaskrivajagärsåpeppepepepeppepepppTARdet sen måste PACKAAA”

Självmedicinering för att lindra symptom: Dricka litervis med vin och spela Donkey Kong till 02.00 med lämplig vän natten innan avfärd. OBS: Kan resultera i något kämpigt resdag samt tappad förmåga att avväga vad som är bra att packa med sig vilket slutar med en 21 kilos proppfull resväska som är jävligt jobbig att släpa på.

Rekomenderat botemedel: Sätta sig på planet och starta sin ljuvliga resa.

Bi-effekt av botemedel: Förträfflig semester. Eventuellt negativ bi-effekt kan drabbade sedan smittas av ”vill-inte-åka-hem-igen-sjukan” (se seperat kapitel)

God morgon bloggen!

Sitter här på Malins mysiga soffa i London och är nyvaken.
Hade en ljuvlig hemfärd igår med deras variant av Arlanda express som hade gratis wifi (London vs Sverige 1-0) (oroa er inte kids.. Vi kommer ikapp när det börjar räkna poäng för snygga människor samt antal maträtter som INTE är gråbruna).

Nu ska jag börja piffa mig för VI ÅKER TILL USA OM NÅGRA TIMMAR WOIYPOIWUDOIHKOIEDOIZ^JG%!#%&!&!%#&%!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Inte ett dugg överpepp. Nej då.

Förövrigt, stort grattis, jag har skaffat mig en digitalkamera på den här resan!
Bloggen kommer nå en ny NIVÅ!
Nu kanske ni tillochmed ser vad mina bilder föreställer och allting (OBS: dåligt när jag ska fota mig själv men tar den pucken)

Woopa.
All this AND pictures.
Darra världens alla andra bloggar. Nu blir ni omsprugna.

Info bara

Sådär. Nu sitter jag på planet mot London.
För att recappa (OBS: nonchalant användande av svengelskt uttryck för att plantera ett frö av den svenskengelska Maria Montazami-Victoria Silvstedt hybriden jag kommer vara vid denna resas slut.) så ska jag till London ikväll, där jag ska hänga lite med Malin och Sam innan jag och Malin fortsätter vår resa mot Phoenix Arizona imorgon.

Så alla är med och har koll.

Förövrigt hade jag övervikt. På vägen TILL USA – shoppingparadis No1. Bravo.

Vem kunde tro att minikjolar och överdrivet urringade linnen vägde så mycket?? Det är ju knappt något tyg!
Stackars alla respektabelt klädda kvinnor. De måste ju få betala jämt.

Nu bjäbbar de att jag ska stänga av så återkommer.

Här ville jag att ni skulle få flygplanskänsla. Känner redan nu att min stolsgranne tvekar på sitt platsval.

Bara det viktigaste

Känns lovande det här.
Verkligen.

Sista minuten who?

Ska börja röra mig mot Arlanda om en timme för att påbörja min nästan två veckors långa semester i USA.

Kanske dags att börja packa.

Förövrigt…

… är det bara jag eller känns Google+ lite som en Idolvinnare?

The shit när tävlingen rullade på, hyllad som grymmast, bäst och kommer verkligen ”slå över hela världen för du har SÅN OTROLIG STARQUALITY” och precis varenda människa vill på något sätt ge sig på detta lilla framgångståg och vara delaktig. Ha en åsikt, vara med, tycka till.
Hypa.

Sen går det två månader och man hör absolut ingenting förutom några deppiga rykten om att människan nu bor i en husvagn och folk vill helst inte prata om det alls men  konstaterar iallafall att ”det är alltid bättre att komma tvåa..”

Lite så känner jag för Google+

Aka stället som ekar tomt på ett sätt bara MySpace-avändare kan relatera till.

Kvinnligt pysslig

- ”Vadå, det är väl JÄTTEBRA att jag för en gångs skull använder mitt kök?!”

Jag – med ett, om jag får säga det själv, knivskarpt argument mot Hedvigs icke imponerande uppsyn när hon hittar mig nyduschad och ”pysslandes vid spisen”.

Nähä.
Tydligen får man noll stycken ”hemmafruig tjej som folk borde vilja gifta sig med ”-poäng trots att man tar tillvara på att använda spisen och fläkten och allt på eget initiativ.
Orättvist.

(BÄSTA lampan att noppa ögonbrynen under)

(I vanliga fall är jag ju bara i köket och hämtar vin så jag vill ändå kalla det framsteg)

Dagens gåta

Följande två saker har hänt mig EN (1) gång var i år:

1. Min chef sitter bredvid mig vid mitt skrivbord i syftet att få lära sig lite grundläggande vad jag gör på dagarna så hon kan ”hålla ställningarna” medan jag är på semester i USA – så hennes totala fokus ligger på vad som händer på min datorskärm medan jag förklarar.

2. Min kompis John startar en konversation på MSN (obs: startar som i att rutan där nere poppar upp och visar hela första meddelandet) , klockan 15:37 en måndag, med meningen ”Hade vi talat klart om gruppsex?”

Nu vill jag att ni gissar, när hände dessa saker…?

A. Lite praktiskt och smidigt vid helt separata tillfällen.

B. Exakt JÄVLA SAMTIDIGT.

Jag och chefen – förenade i obekväm stämning – valde båda att låtsas som ingenting och fortsatte vår konversation kring uppehållandet av hemsidan.

Fan.
Blir nog inte Employee of the month den här gången heller.

(And let the record show, den konversationen startades på söndagen! Dvs inte arbetstid och helt okej. Eller jag menar… den startades givetvis aldrig.. )