Smurfhits goes Mamma Mia

Har lite lunch som jag ägnar åt att göra vettiga saker (surfa på Big brother bloggar exempelvis) samt att prata med Ida. Samtalet kom in på torsdagens fotovernissage och jag kom på att jag hade en fråga.

Jag (har sämst ansiktsminne i världen): Du förövrigt, vilka var de där tvillingarna vi träffade i slussen på väg tillbaka, kände igen dem?

Ida: Men joo.. kommer du inte ihåg.. det är mina gamla kompisar från skolan. De kom förbi när vi satt på Strömmens utservering för några år sedan…

Jag (med ihopkisande ögon i stil med ”not sure if..-memen”):.. okej?

Ida (utvecklande): Sen följde de med hem till mig på mellanfest innan vi gick ut igen.

Jag: Hmm, näe kommer fortfarande inte ihåg? Vi har ju haft så mycket mellanfester hos dig!

Ida (specificerar sig): Jo .. vi drack vin och fick för oss att tvinga dem  att titta på när vi sjöng och dansade till våra favoritlåtar ur filmen Mamma Mia.

Jag (suckandes): Ida…

Ida: Ja..?

Jag : Jag önskar VERKLIGEN att jag hade kunnat säga att vi bara gjort det en gång.

Ida (uppgivet): … jag med.

Nu ska jag kila iväg och fortsätta hålla min kurs i ”Konsten att bete sig värdigt och sofistikerat”.

Vi hörs.

Ett mirakel!

Sorry att jag inte kom igång med bloggandet direkt efter biobesöket.
Fastnade nämligen i en djup och kulturellt stimulerande konversation om Melodifestivalen och kulturella skillnader pga geografisk härkomst. Sådant måste man prioritera.
Hjärnan är också en muskel. Glöm inte det.

Torsdagens event

I torsdags var jag och Ida ute på vernissage i Saltsjöbaden, en jättefin serie porträtt som invegs i närvaro av konstnären och bubbande dryck. Mycket trevlig tillställning.

Saker som är imponerande med konstnärer

1. De kan ta fina kort och gör..men ja..konst.
2. (Mest imponerande) De kan hålla invigande tal till sin utställning och helt icke-ironiskt och utan att skratta säga ”Jo men det är i skuggorna som sanningen finns” och ”Porträtt av andra är ju ett självportträtt i sig”.

Konst konst…

Jag och Ida gick vidare till Hotell Hiltons bar i slussen efteråt för att ta ett glas och summera vår konstupplevelse samt själva ta ett estetiskt självporträtt. Gick sådär i ärlighetens namn. Sitter där med resten av håret i toff med bara luggen som anas och ser ut som en kvinnlig innebandyspelare. Jag säger inte att det är något fel med kvinnliga innebandyspelare, inte alls, jag säger bara att jag inte är lagd åt det hållet.

MELODIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

God söndag kompisar!

Ligger här i min soffa och dricker apelsinsmakande smakis och kurerar mig från lördagkvällens äventyr. Ska iväg på bio med Ida och Filip om några timmar och se En gång i Phuket (Filip är inte sugen på att se den och tror att vi ska bestämma oss för en film gemensamt, han är nämligen i det här tidiga stadiet av vänskap med mig och Ida där han fortfarande tror att han har något att säga till om, gulligt!) men innan dess tänkte jag blogga ikapp med vad jag haft för mig de senaste dagarna (man måste ju skryta om sitt flärdfulla liv, vad är annars poängen med att hoppa ur mysbyxorna och göra saker?) men FÖRST ska vi göra en annan grej.

Vi ska prata om Melodifestivalen.
Jag vet att jag är väl ungefär den enda personen över 15 och under 40 som engagerar mig, men jag är verkligen PASSIONERAT intresserad av Melodifestivalen. Allt som innehåller tävlingsmoment, glitter och ger en anledning att samla ihop sina vänner och tvinga dem att ge poäng ”för det är jävligt kul och socialt FAKTISKT” är toppen i min bok.
Nu missade jag igår för att jag var ute och roade mig, men höll mig ifrån Facebook och all form av media för att inte få vittring på resultatet och såg precis den på SVTplay.

Känner att jag behöver ventilera lite åsikter och kom på att jag har ju faktiskt en blogg som jag kan använda till det, så vet ni vad vi gör?
Jag lättar mitt hjärta här under med lite punkter och ni som tycker att Melodifestivalen är dötråkigt och urtrist (..och aldelles alldeles underbart) kan gå och ta en fika så länge så ses vi i nästa inlägg där bloggen lovar att återgå till sitt ordinarie program av vin, extensions och relaterade ämnen.
Toppen!

Jessicas passionerade åsikter om Melodifestivalens tredje deltävling – en punktlista

* Molly Sanden – vilken kvinna! Jag orkar inte vad bra hon var. Ska erkänna att jag varit lite…avigt inställd mot henne pga att hon haft den dumma tendensen att paxa upp Eric Saade, men nu är ju det ur världen och jag kan se klart. Hon sjunger ju som en ängel! Och är snygg som FAN. Wow alltså. Jag – årets tuffing nr#1 forever – satt här i soffan och Lille Skutt-grinade samtidigt som jag började planera att bli ihop med någon, flytta in tillsammans i en fin trea på södermalm och sedan göra slut bara för att kunna sitta på golvet och böla till denna vackra ballad om seperation och känna att Molly Sanden och jag verkligen förstår varandra.  Förtrollande helt enkelt.

* Mattias Andreasson – hans låt förtjänade verkligen ett bättre öde. Den var asbra. Jag ska lätt ladda ned köpa den lite lagligt på iTunes. Även sidnotering, vad snygg han blivit och vad duktig han är. Jag menar, jag har alltid trott att Erik och Danny tog med honom i EMD för att det skulle bli för uppenbart homoerotiskt om de bara var två killar som stod och rörde sig lite rytmiskt och sjöng BABY men killen är ju begåvad!  Dagens tips från mig, ha på dig ett linne nästa gång. Jag säger inte att det är utsidan som räknas men de där armarna… de liksom… de får mig att lyssna extra intresserat, okej?

* Björn Ranelid – Allvarligt, hela min Facebook är fylld av folk som piper att det är hemskt att han gick vidare och bla bla bla nu ska de sluta titta och PIIIIIIIP PIP PIIIIIP… men kan ni bara ta och GE ER?!  1. Låten var faktiskt inte så hemsk, tjejen sjöng härligt och det var väl som vilken E-type låt som helst, trallig refräng och monotona verser? Vänta till i sommar när någon gör en remix så kommer vi alla mötas där på dansgolvet och yla miraaaaaaaakel med en blaskig drink i hand. Det är Melodifestivalen, det är show och spex, chilla! 2. Jag har haft ångest över att jag är så blek och ljusblå att jag ser ut som finska flaggan och övervägt att börja spraytanna igen, sedan såg jag Björn Ranelid och har kommit på andra tankar. Tack för det Björne. I owe you one.

* Youngblood – Jag förstår verkligen inte? Jag är väldigt för att vi får en ny pojkgrupp, men om de inte kan sjunga, borde de inte vara snygga då så man inte bryr sig om det? Stort mysterium.

Så, nu går vi vidare!
Jessicas Melodifestivalenblogg dyker upp igen först nästa vecka.

Tillbaka!!

Sådärja, ska vi aktivera den här bloggen igen då?
Förstår att ni saknat den som ni saknar solen under vinterhalvåret, kolhydrater under deffning och bra låtar på Skrillex skiva.
Och så kan vi ju INTE HA DET!

Måste verkligen säga tack till mina kompisar som överöst mig med mess de senaste dagarna för att ”höra hur du mår?! Du verkade lite nere på bloggen och du har ju inte bloggat något alls sen!” (Det enda sättet den meningen hade kunnat bli mer representativ för 2010-talet hade varit om den innehållit orden Justin Bieber och Twilight)

Ni är så gulliga!!
Jag menar, jag visste att ni var snygga, smarta och kul…men att ni är så omtänksamma, vem kunde ana?! Ni är ju så himla perfekta (iof blir man som man umgås och ni är ju kompisar med mig hela bunten.. just saying..).

Förstår verkligen folk som EMO-bloggar nu, vad härligt det är med den uppmärksamheten, nästa vecka ska jag skriva något djupt om mörker eller framtiden och bara känna kärleken välla in… eller något…

Hursomhelst, nu kör vi och tar igen här lite!

Jag sitter och väntar på en kompis som bor på landet så har all tid i världen att bara blogga av mig.

(Hoppas verkligen att ni inte läser det är just nu dock, ut och sup med er, det är fredag!)

PUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUSS
(visst blev den passande balans av tacksam och töntig??)

Hälsning från lakanen

Bloggen, ledsen för bristande närvaro de senaste dagarna – har haft personliga problem som tagit tid från mitt sedvanliga drygaödmjuka reflekterande över mitt liv. Ikväll är jag dock urtidigt nedbäddad i sängen och planerar att vakna utvilad som en liten prinsessa, redo att möta en dag fylld av spännande jobb och bloggmässiga utmaningar!

Hörs då!
God natt!

(Personliga problem = vad man säger när man vill att folk inte ska ställa frågor utan bara lite obekvämt lägga huvudet på sne, tycka synd om en och låta ens misstag passera – kvinnor har brukat detta i åratal sedan vi kom på att termen tjejproblem lät oss slippa vara med på gympan hur mycket vi ville.)

(Slugt va?!)

(Slugt fy fan vad härligt och förringat ord. Totally going on my ”Jessicas officiella ord att passionerat lyfta fram 2012 – ordlista”)

Måndag

… 1,5 timmars sömn på det då.
God morgon nya veckan! Zzzzz…

Bowlingfredag

Nämnde ju att jag var och bowlade i fredags.. har varit lite upptagen med att helga omkring men nu – före jag kollapsar för tre fyra timmars mysig sömn innan arbetsveckan kickar igång (man ser ju inte klockslag här på min blogg, stör mig på det, klockan är cirka 02.00 hursomhelst)  – så ska jag köra en klassisk tömning av mobilens bilder.

Kul. Dock varning, känner rent spontant att gårdagens (och gårgårdagens) (eller förrgår som det heter) vinkonsumtion gjort sitt för hjärncellerna så vi tar det lite försiktigt och mysigt och ställer inte så mycket krav på prestation från varandra..mmmmkay?

Jessicas fredag – bilder i bowlingens tecken

Mötte upp Tessie och company och  begav oss till O´lerays nya aktivitetscenter i Vasastan för en trevlig liten fredag. Sjukt stort och proppat med bowling, biljard, basket och annat kul som förvuxna kids kan roa sig med.

Jag och Tessie posar. Såhär snygg och på alla sätt vänlig ser jag ut när jag försöker säga ”men tryck dååååååååå”.
Note to self: jobba på mildare mer tålmodig approach.

Det här X:et med armarna står givetvis för alla (TRE) strikar jag gjorde.
JP måste ha känt av det helt enkelt.

Vi hade två banor och eftersom det var par åt alla möjliga håll och kanter så blev det plötsligt problem för ”Jessica måste ju vara på vår bana men det ska ju vara par”. Jag passade då på att gå ut med mitt och Niklas tre-åriga förhållande och kände att det var perfekt att det kom upp nu så vi kunde bowla tillsammans. Alla blev förvånade. Allra mest Niklas som jag träffat en halv gång förut.

Bli inte lurade av denna varma härliga stämning.
Jag och Tessie har nämligen en KONFLIKT.

Tillåt mig att dela den med er kära och rättvisa bloggläsare: Vi körde två rundor där vi var fyra spelare, första vann jag överlägset (#tjihu!) (#ljudet av ingen som är förvånad) (#winning) och det var inga konstigheter. Men SEN körde vi en runda till, jag och Tessie låg väldigt nära varandra… (killarna låg så långt efter att de inte ens är relevanta i sammanhanget) och sen tar tiden slut, MEEEEEEEN Tessie hinner kasta en sista gång och får då mest poäng. Då hävdar hon att hon VUNNIT. Hon har alltså slagit en gång extra men säger att det spelar ingen roll för hon fick så mycket poäng.

SÅ ÄR DET VÄL INTE?
Jag menar, hon har faktiskt ingen aning om jag hade lyckats få en strike på en strike på en strike och bara varvat henne gånger en miljon.

Eller hur?!
Hon kan ju inte veta.
Är hon en spåkvinna? Kan hon se in i framtiden!? Varför har hon isåfall inte använt de krafterna till att ge mig morgondagens rätta lottonummer samt säga vart Eric Saade kommer befinna sig nästa gång han är full och villig?! VA?!

Näe just det.

Hmpf.

Slugt blundande. TYPISK fuskig stil. Jag bara säger.

Gissa vem som var Player 1?
Trodde jag var sämst på basket sedan traumatiska minnen från gymnastiken i högstadiet. Men tydligen har ett par år av aktivt sexliv jobbat bort min rädsla för bollar *ba-dumba-dish*

Kom hem och Tessie tackade mig sedan för en i vanlig ordning lugn, härlig och stillsam kväll.

Så, nu har jag gjort mitt för idag!
Puss och god natt!

PS. Tessie, no hard feelings. Du är det sötaste jag vet! (fast att du är en fuskis)

Och de påstår att Stockholmare är ignoranta…

Avslutat denna söndagkväll med att ligga i soffan och prata med Malin på Skype (Skype lite för att Malin bor i London, lite för att Malin varit ute och festat bort sin iPhone i helgen) och  diskuterat allt från relationer, detox, helgens äventyr och TV-serier till ett av våra favoritämnen: resor.

Malin: - Jo men jag pratade med en journalist från Köpenhamn  häromdagen, alltså den staden verkar toppen!
Jessica (peppig i vanlig ordning): – Men jaaa, jag har alltid sagt att jag vill åka dit!
Malin (glatt): – Ja men vi tar en weekend dit snart då!
Jessica  – Ja vad kul!
 Malin (tjoandes) – Åh, jo men verkligen, jag ÄLSKAR Skåne!

…

Jag och Malin en kväll på Marstrand i somras – eller som Malin skulle kalla det, Norge.

Tid

Igår var jag och bowlade – det ska vi prata mer om imorgon (SPECIELLT OM VEM SOM VANN!) men nu har jag inte tid.
Ida kommer hit alldeles strax och vi ska ha möte och göra en jätteviktig plan för framtiden, planera vår klubb vi ska ha på Strand (eller ja, vill ha och TÄNKER ha men Into som jobbar där tycker tydligen att vi ”måste ha ett koncept” trots att vi hävdade att ”entusiastiska tjejer som snyggar sig bakom DJ-båset är väl JÄTTEBRA som ide så löser sig det här med musiken liksom under kvällens gång” Hmpfh. Into har ingen faith in us känns det som. Fy fan vad jag inte känner mig närad som individ.) samt piffa oss.

Detta ska vi göra på 1 timme och 35 minuter för sen börjar Melodifestivalen och man måste prioritera.
Jag menar, fatta viktiga framtidsbeslut och sånt kan man väl göra lite snabbt men den livesända inledningen till deltävling 2 i Melodifestivalen 2012 händer faktiskt bara en gång i livet!

Schyssta klot. Alla tre.