Svaret på den frågan borde vara enkelt:
Bygg upp en segersvit i din viktklass, mot svårare och svårare motstånd tills det är din tur i kön att försöka knipa bältet. Skulle du inte lyckas med det och byter viktklass, får du börja om från början. Verkligheten har dock sett väldigt annorlunda ut den senaste tiden.

Allt började med Dan Hendersons knäskada i höstas. Den tvingade honom att dra sig ur den planerade titelmatchen i lätt tungvikt mot Jon Jones på kort varsel. UFC hade ont om tid att hitta en ersättare. Den enda som var villig att ta risken att möta en mästare utan att hinna förbereda sig var Chael Sonnen, som nyligen hade förlorat en titelmatch i mellanvikt och inte gått en match i lätt tungvikt på åratal. Jones avböjde. Galan ställdes in och Dana White var ursinnig. Istället för att ha is i magen och ge någon i lätt tungvikt chansen att få en hel training camp och sen möta mästaren (är det för mycket begärt?), bokades Jones att möta en annan mellanviktare: Vitor Belfort. Jones vann, men nu var bollen i rullning. UFC belönade Sonnens mod och skitsnack genom att ge honom nästa match om bältet, som avgörs om ungefär en månad.

Efter att ha förlorat två raka matcher om bältet i lättviktsklassen, fick sedan Frankie Edgar i sin första match som fjäderviktare gå en titelmatch mot Jose Aldo. På presskonferensen efteråt meddelade Dana White att att näste man på tur för Aldo är Anthony Pettis. Ytterligare en lättviktare.

Till sist fick Nick Diaz gå titelmatch mot Georges St. Pierre trots att han inte bara förlorade sin senaste match, utan dessutom åkte fast i dopingkontrollen efteråt.

I detta läget är det därför underbart med en fighter som Johny Hendricks. Han har låtit nävarna och resultaten i oktagonen tala för sig själva. På UFC 158 besegrade han Carlos Condit, utökade sin segersvit till 6 matcher och klev fram som den odiskutable utmanaren i welterviktsklassen. Detta är oerhört viktigt för hela organisationen. UFC:s trovärdighet står på spel.