MIXED MARTIAL ARTS
Det skulle kunna vara en kryptiskt there is no spoon, men faktum är att det inte går att generalisera MMA eftersom alla utövare formar sin egen stil.

MMA står för Mixed Martial Arts och är, precis som namnet så subtilt antyder, en mix av olika kampsporter. Även om regelsystemen skiljer sig åt beroende på land, tävling och organisation brukar man dela in det i tre delar: Den stående fightingen, stående brottning och markkamp. Den stående kampen påminner oftast om thaiboxning, inte minst för att många utövare korstränar thaiboxning. Den stående brottningen är just det: närkampen och nedtagningarna som förekommer i brottning och judo. Sist har du det kanske mest komplexa av allt, markkampen.

I professionella MMA-turneringar är slag och sparkar, och ibland armbågar och knän, tillåtna även på marken medan man i svenska amatörturneringar upphör med slag och sparkar så fort någon hamnar på marken.

Träning: Gammal hederlig brottarfys varvas med mer komplicerade tekniska drillar för att nöta in tekniker i ryggmärgen. Alla aspekter av kampen täcks in även om många utövare väljer att korsträna andra stilar för att bli bättre på någon särskild gren.

Myt: Många utövare hävdar i tid och otid att MMA är den perfekta självförsvarsstilen eftersom den innehåller både markkamp och stående kamp. Men faktum är att MMA är en renodlad tävlingssport och inte innehåller några inslag av knivförsvar eller scenarioträning som brukar känneteckna självsförsvarsstilarna.

Passar: Dig som söker en riktigt tuff utmaning, både fysiskt och psykiskt. Det är mycket som ska tas in och det räcker sällan långt att bara träna på någon del.

Passar inte: Söker du ett självförsvar finns det andra, lämpligare stilar.

Sporten MMA, som man ser på TV i form av Ultimate fighting championship (UFC),brukar anses som världens hårdaste typ av fighting. Den rör sig över alla distanser, positioner, stilar och tekniker. Allt som funkar i en fight med få regler, samlat i en enda sport.

En fighter måste ha teknik och försvar för alla situationer, men även ha fysiken att backa upp det. Råstyrka nog att lyfta en kille på 90 pannor och drämma honom i golvet. Explosivitet nog att utdela knockoutslag med nävar, skenben och knän. Plus att den energin ska räcka i bortåt femton minuters oavbruten kamp i högt tempo, mot en annan snubbe som tränat lika hårt själv.

Normal träning på gym brukar bestå av tillbakalutade övningar i maskiner, och behagliga pauser när man kan dricka vatten, spana in fitnessbrudar och snacka skit. Den typen av uppladdning kan i bästa fall skapa en snygg yta. Någon egentlig träning för en fighter är det däremot inte.

För att utnyttja tiden till fullo, utförs så många övningar som möjligt som ett kampmoment. Att skuggboxas ger lika bra uppvärmning som att springa på ett löpband, men funkar även som en drill. Repetition av en och samma rörelse skapar så kallat muskelminne, lär kroppen att utföra rörelsen mer naturligt.

Kroppen måste få en chans att återhämta sig från förslitningsskador och viktminskning, om inte utvecklingen ska gå bakåt. Att vila betyder därmed inte sofflocket. När fighters tar ledigt från den tunga träningen, fyller de dagen med något avslappnat som håller cirkulationen igång. Lätt jogging, simning, yoga och stretching, sjukgymnastik för slitna leder och liknande.

CORE STRENGTH
Råstyrkan hos en fighter ska sitta i centrum av kroppen. Ben, rygg och mage skapar stabilitet och ger kraft i avgörande moment. Varje spark och slag skapas nere i höften. Varje lyft, kast och brottningsmoment, står och faller på kraften i samma område.

UTHÅLLIGHET
Fyscoachen som tränar UFC-fightern Per Eklund har räknat ut att armstyrka inte betyder mer än 20 procent för kraften i en boxares slag. Styrkan ska börja i benen, vidare genom höftens vridning, och inte komma ifrån stora armmus- kler. Däremot behöver armarna vänjas vid en lång och utdragen påfrestning. Garden får aldrig sänkas i en match.

Uthållighetsövningar för de muskelgrupper som slits i en match utförs som en drill. Istället för att stå och vifta med ett par hantlar eller liknande, jobbar fighters med övningar som liknar fighting. Att slå på mitts oavbrutet i fem, tio, eller till och med tjugo minuter i sträck,
är en metod. För mer fokus på brottning finns drillen att trä armar, ett rytmiskt positionsbyte i clinch. Thaiboxare gör något liknande, fast med händerna runt den andres nacke.

Uthållighetsträningen går längre än drillarna mot mjölksyra. Allt handlar om att hålla på länge, och inte slarva. Brottare på olympisk nivå tränar armar en timme, i sträck. En stum känsla när musklerna domnar bort är att vänta sig. Ett annat uttryck till följd av uthållighets- träning är även så kallad kolhydratssänka. Den utdragna övningen kan tömma reserverna av energi i kroppen, gå på resterande kolhydrater och lämna kroppen urlakad. Effekten skapar lallande kollin som driver runt i omklädningsrum, har talsvårigheter och inte kan knyta sina skor.

SPECIFIKA ÖVNINGAR
Det finns ett fåtal muskler hos en fighter, som behöver särskild omvårdnad. Nacken är svår att träna som del av någon större övning. Det är dessutom en viss skaderisk inblandat, vilket gör att nackträning helst utförs som en isolerad rörelse. Musklerna som håller huvudet på plats skapar mer tålighet mot knockoutslag, och är en sista livlina när någon stryper en. Dessutom kommer man tacka sin tjurnacke den gången man slängs i mattan med huvudet först.

Även magen kan behöva en extra omgång. Inte för att magen glömts bort i alla andra övningar, utan tvärtom, eftersom den alltid är inblandad. Varenda lyft och drill kräver uthålliga magmuskler. Därför kan det vara värt att ge sexpacket en extra omgång.

Underarmar är den sista muskelgruppen som i synnerhet boxare tar hand om lite extra. Detta eftersom handleden annars kan vika sig om man slår hårt. Om det är svårt att hålla en rak linje ifrån armbågen ut till knogarna när man maxar sina slag, är det värt att köra extra övningar för underarmens muskler.

HÄRDNING
I varje fight pågår en mental kraftmätning mellan de som slåss. Alla tecken på tvivel, trötthet eller rädsla i den enes ögon, kommer automatiskt ge mer kraft till den andre. På samma vis kommer en min av beslutsamhet och energi att sänka motståndarens självsäkerhet.
Vid sidan om den mentala härdningen, behöver mer än bara musklerna tuffas till. Ben, ligament, ledband, hud, nerver, allting måste tåla mer påfrestningar än vad normala människor pallar. Här finns dessvärre inga magiska genvägar, utan det handlar bara om en lång process av stigande motstånd och påfrestning. Principen är att skapa precis så mycket slitage att kroppen härdar sig och växer starkare.