Det finns få personer som förändrar ett helt rum när de kliver in, Alexander Gustafsson, eller The Mauler som han kanske är mest känd som, är en av dem. Jag hade den stora äran att få träffa honom i veckan, det var fotografering och intervju som skulle hinnas med under en pressad timme. När Alexander kom in i studion var han inte ensam, bland annat var hans manager och flickvän med, nästan som ett entourage. Något som också förstärkte känslan av att Alexander blivit en av Sveriges stora superstjärnor.

Man har en, kanske två personer i sin närhet som har samma inverkan, en aura som gör att hela rum stannar upp när de kliver in. Antingen är de karismatiska, otroligt vackra eller som i Alexanders fall, något som kommer med prestationer utöver det vanliga.

Det är klart man blir ganska liten när en idol sitter framför en, någon som är bäst i världen på sporten som personen i fråga utövar. Men det som slog mig under intervjun var hur ödmjuk han var inför den stora framgång som han ändå har haft, och sällan har jag träffat en person som utstrålar ett sådant lugn. När jag frågade vad det var som drev honom så svarade han att det var att bli bäst i världen. Då skrek någon i bakgrunden ”Det är du redan!” och då log han nästan lite skamset och sa ”Tack.” innan han bad mig fortsätta med intervjun. Något som var symptomatiskt genom hela intervjun, inte en enda gång förhöjde han sig själv utan pratade bara om hårt arbete och fokus.

Det var bara en gång som jag såg att något förändrades i blicken, när jag frågade hur taggad han var för att möta Jones igen, en blick bara en fighter får. Sen tillbaka till lugnet igen.

Efteråt gjorde jag och Bingo high five, kramades som om vi vore små pojkar igen. Nöjda med fotograferingen, nöjda med intervjun, nöjda över att få ha träffat en förebild.

Intervjun kan ni läsa i det kommande numret av Moore.